Tunnelbanan, det är där det händer.

Igår la jag mig och sov redan kl 21 och jag somnade på stört för att sedan orka vakna kl 4.
Jag sov lite dåligt pga bråk och stök på gatan (sover ju jämt med öppet fönster). Jag fattar inte att det alltid ska väsnas så in i helvete på nätterna. Bara för att man bor i innerstan ska man tydligen tåla vad som helst!

Vid liljeholmen 5:45 hoppade det på superfresh och häftig kille( trodde han iaf) sån som bryter sig och försöker se större ut än han var in på tåget och satte sig på sätet framför mig. Han lyssnade på what's in it for me? med Amy Diamond på högsta volym, det riktigt skrålade från hans små svarta hörlurar. Just då hatade jag honom mest av allt i hela världen.
När jag kom till jobbet 6:25 stod här redan folk och väntade på mig och menade; Vi kom iaf före dig. Så jag kunde inte hålla mig från att säga; OJ! Jag är 5 minuter för tidig.

Idag känner jag mig frusen och trött, en större dos av sömn kunde sitta fint.
Det är nästan lite höstkyligt idag, höst och vinter ångesten gör dig påmind.


Ikväll måste jag röra mer på mig, jag känner mig fet och ful.
Det satte sig en tjock kille bredvid mig igår på tunnelbanan när jag skulle hem. Eller bredvid, hans lår var så tjocka att de flöt ut över mina ben och så luktade han så fantastiskt unket och svett att jag önskade att jag kunde andas med munnen ist för näsan utan att se konstig ut.
Nu är det dags att kämpa, gode gud! Måtte jag aldrig bli riktigt fet.