AVF

Innan jag drog till jobbet kräktes katten på golvet och innan jag visste ordet av så hade han käkat upp det. Han är lite som en ko den där lille.

Idag är det så lite barn att man känner sig överflödig, man kan sitta och titta på barnen när de bråkar och leker men jag har absolut ingen ork att ge mig in någon fight. Det känns hopplöst meningslöst att komma till jobbet när det är såhär, idag har jag visserligen stängning igen så jag måste ju stanna här till kl 18 men man kunde gott ha börja ett par timmar senare..
Men där blir det nej, bestämt nej! Rektorn säger nej!

Idag drar Arvikafestivalen igång igen och det känns hel mysko att inte vara på plats, jag gjorde mitt 10:e besök förra året och det slutade i fylla ångest och tårar och känner inte att det är värt att upplevas på nytt.

Jag har blivit inspirerad av Maias blommiga arm så jag har seriösa funderingar på att låta tatuera in blommor över mina gamla japanska tecken, lite cover up tatuering, jag skulle helst av allt vilja ha förgätmigej för det ligger en sån fin historia bakom namnet samt att de är söta och blå. Men det kanske kan bli konstigt, eller alldeles bedårande!