Plötsligt en dag framför spegelen,
kommer den
otäcka sanningen,
stygg i sitt hån,
ser lite medlidsamt på mig, och frågar sen:
Var har den gamlingen
kommit ifrån?
Nyss låg du liten och rosig
och spenavarm
trygg vid din moders barm
nyckläckt och grann
nu, efter bara ett långvarit
ögonblick
i ett förbrukat skick
barnet försvann
Livet ät fasligt kort
Snart skall man vissna bort
Kvar blir blott fotografier
Skynda min älskade spill ingen tid
Snart tager tystaden vid
Med sin förfärliga frid
// Allan Edwall
..och det är långfredag, hitills känns den seg och utdragen (precis som sig bör mao).
Om jag ändå hade lite alkohol att förgylla dagen med i min ensamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar